I en stad någonstans i Sverige...

På ett sätt tycker hon att det är skönt att skolan börjat igen. Hon slipper vara hemma och hon slipper den tryckta stämningen. Den som hennes föräldrar tror att hon inte märker. Zoë sneglar på Alex som sitter ett par bänkar bort. Att slippa hemmet är inte den enda orsaken till att hon är glad att vara tillbaka i skolan. Han ser upp och ler lite. Hon ler tillbaka men tittar snabbt ner i boken hon har framför sig.

Zoë hör mamma och pappa skramla med kaffekoppar nere i köket och hon drar täcket över öronen. Hon har sovmorgon. Och hon vill inte gå upp och prata med dem. Hon är rädd för vad de kan säga. Hon vill inte veta. Hon hör pappa och Noah säga hejdå till mamma. En liten stund senare hör hon dörren slå igen en gång till. Hon slappnar av och stiger upp.

Zoë stannar till på gatan utanför huset när hon ser sin pappa och mamma genom fönstret. Hon vet att det är något som är fel men hon kan inte förstå vad det är. Det verkar inte som om de är osams. De verkar bara så frånvarande, båda två. Hon känner en regndroppe i pannan och springer den sista biten.

Zoë bläddrar fram rätt sida i skolkatalogen. "Så snygg han är" tänker hon. Hon stänger ögonen och försöker föreställa sig hur det skulle kännas att kyssa honom. Det är höstlov nu så hon har inte sett honom på nästan en hel vecka. Sakta öppnar hon ögonen igen...