I en stad någonstans i Sverige...

På ett sätt tycker hon att det är skönt att skolan börjat igen. Hon slipper vara hemma och hon slipper den tryckta stämningen. Den som hennes föräldrar tror att hon inte märker. Zoë sneglar på Alex som sitter ett par bänkar bort. Att slippa hemmet är inte den enda orsaken till att hon är glad att vara tillbaka i skolan. Han ser upp och ler lite. Hon ler tillbaka men tittar snabbt ner i boken hon har framför sig.

Efter att ha läst Mamma Mu och Kråkan tre gånger i rad nattar Benjamin Leah och sätter sig framför datorn. Ett mail, från Henne. Det avslutas med ”Vi ses imorgon!”. Han ler och skickar ett kort meddelande till svar. ”Klockan 19 framför den stora statyn på torget. Ser fram emot att träffa dig.”

Taxin bromsar in framför huset och lyckas nätt och jämt undvika att skvätta ner en gammal dam som är ute med sin lilla tax. Jesper kliver ur. Han tittar upp mot femte våningen och ser att det lyser. Konstigt att hon inte har svarat. Efter att ha fumlat ett tag med nycklarna får han äntligen upp porten och knuffar in resväskan. Han skakar av sig regnet och vänder sig mot hissen. ”Ur funktion” läser han på en papperslapp som sitter fäst på den gula hissdörren. Han tar ett grepp om väskans handtag och börjar gå uppför trapporna.

På andra våningen luktar det pannkakor. Vem lagar mat så här dags? Han stannar till på tredje våningen, ser ut genom fönstret där en ambulans svischar förbi, och fortsätter sedan uppför. Han minns när de flyttade in. Den dagen hade hissen också varit trasig. Det var längesedan nu. Fem år hade hunnit passera. Mia hade gnällt över hissen hela dagen och inte varit till så mycket hjälp. Men han hade varit så glad över att de äntligen skulle flytta ihop att det inte hade irriterat honom. Han sticker in nyckeln i låset och vrider om.

 Hon trampar lite otåligt där hon står på trottoaren. Hon ser in genom fönstret till den lilla tapasrestaurangen och känner hur hungrig hon är. Han är inte sen, det är hon som är tidig. Men hon avskyr att vänta.
- Nellie?
Plötsligt hör hon en röst bakom sig och snurrar runt. Hon möter ett par mörkbruna ögon och mannen framför henne sträcker fram handen.
- Hej. Ted.
- Nellie.

Adam sitter i bilen och väntar på Lydia. Han ser henne komma ut genom glasdörren, gå nerför trappan med blicken sänkt. Hon tittar upp och möter hans blick. Han kan inte tyda den fastän han försöker. Dörren öppnas och hon sjunker ner på sätet bredvid honom.
- Det blir på torsdag nästa vecka, säger hon. Redan på torsdag.

Klädesplagg ligger spridda över hela golvet. En grå skjorta och en marinblå top i en hög närmast dörren. Intill sängen ligger strumpor och underkläder. I mörkret skymtar silhuetterna av två kroppar som nästan smälter samman...

Det ligger käder slängda över hela sovrummet. Hon har provat minst sju klänningar men kan inte bestämma sig. Nellie ser sig i spegeln. Hon har en svart klänning på sig med en liten jeansjacka över, svarta strumbyxor och höga klackar. Det får duga. Klockan är mycket. Men ska hon ha håret uppsatt eller utsläppt?

I taxin på väg hem försöker han ringa Cornelias mobil men den är avstängd. Jesper rynkar pannan. Var kan hon hålla hus? Regnvattnet strilar ner för bilens rutor, vid ett övergångsställe står en man i svart regnrock. Dagen innan han åkte. Det var tre dagar sedan nu. De hade bråkat lite. Inget allvarligt men det hade varit lite spänt på sista tiden. Hon tyckte att han var borta för mycket. Han tyckte att de borde köpa ett hus. Han ville att de skulle börja fundera på barn också, men det hade han inte sagt till Cornelia än. Han önskade att allt kunde bli som förut. Som det hade varit i början. Nu kändes det nästan som om de höll på att glida ifrån varandra. Efter åtta år...

- Pappa, skynda dig.
Leah sitter i trappen och väntar otåligt på Benjamin. Det är fredag och hon ska få hyra en film. Hon har redan bestämt sig. Hon vill se Lotta på Bråkmakargatan igen.  
- Jag kommer, jag kommer.
Benjamin tar på sig sin gråa jacka och snörar på sig skorna.
- Jag ska hyra Lotta.
Leah tittar glatt på Benjamin som tar henne i handen.
- Igen?

Zoë hör mamma och pappa skramla med kaffekoppar nere i köket och hon drar täcket över öronen. Hon har sovmorgon. Och hon vill inte gå upp och prata med dem. Hon är rädd för vad de kan säga. Hon vill inte veta. Hon hör pappa och Noah säga hejdå till mamma. En liten stund senare hör hon dörren slå igen en gång till. Hon slappnar av och stiger upp.

- En dejt?
Nellie ser tveksam ut och ställer ner vinglaset. Men samtidigt känner hon sig nyfiken, och framförallt trött på att vänta på Staffan.
- Berätta.
Jennifer lyser upp och orden strömmar ur henne.
- Han är ny på jobbet. Mörk, lång, 34 år och har inte några barn. Han har nyligen flyttat hem från Australien där han jobbat i tre år. Han heter Ted. Vi satt och pratade om förhållanden igår och han är singel sedan två år. Perfekt! Blind date på fredag?

Jesper vill av planet fortast möjligt. Men det är trångt. Damen bredvid honom, som sitter ytterst, blockerar vägen och verkar inte ha någon brådska. Hon gräver i sin leopardmönstrade väska och får fram ett illrött läppstift. Sedan sticker hon återigen ner handen och fiskar upp en liten spegel i guld. Jesper tittar ut genom fönstret. Det är mörkt ute. Klockan närmar sig halv elva men Cornelia är nog vaken. Signalerna går fram, en efter en, men inget svar. Hon måste väl ändå vara hemma så här dags. Han hade inte haft tid att ringa från London och berätta att han skulle komma hem en dag tidigare, så nu fick det bli en överraskning. Människor börjar röra sig mot utgången och äntligen reser sig damen i stolen bredvid.

Benjamin tvekar ett par sekunder, sedan klickar han på "skicka". Nu var det gjort. Nästa vecka, då ska de träffas. "Det här är ju galet", tänker han i nästa stund. Träffa någon som man aldrig ens har pratat i telefon med, och bara skrivit till i ett par veckor. Så snabbt har det aldrig gått tidigare. Men det kanske egentligen bara är bra... ?

Lydia kryper ner under täcket och in i Adams famn. Hon är rädd, och hon vet att han också är det, men hon förstår inte varför de inte kan prata med varandra längre. Så som de gjorde förut, när de pratade om allt. Hon vet att de borde berätta för Zoë och Noah också, men hur gör man det? Hur berättar man?

- Nej, hon har inte flyttat än, men hon ska.

- Du måste slut med det här nu Nellie, så här har det väl låtit i snart ett år.

- Men nu har hon ju faktiskt en lägenhet.

- Ja men hur ska det gå sedan då? Vill du verkligen ha någon som kommer direkt ur ett förhållande.

- Nej, men sånt kan man ju inte direkt välja...

Nellie tittar ner i vinglaset. Hon vet att Andrea har rätt. Och hon har slutat träffa Staffan, flera gånger men på något konstigt sätt blir det alltid så att de börjar träffas igen. "Varför kan det aldrig vara enkelt?".

- Jag har en dejt till dig!

Jennifer tittar förväntansfullt på Nellie.