Timmen är slagen

Adam sitter i bilen och väntar på Lydia. Han ser henne komma ut genom glasdörren, gå nerför trappan med blicken sänkt. Hon tittar upp och möter hans blick. Han kan inte tyda den fastän han försöker. Dörren öppnas och hon sjunker ner på sätet bredvid honom.
- Det blir på torsdag nästa vecka, säger hon. Redan på torsdag.


Hur?

Lydia kryper ner under täcket och in i Adams famn. Hon är rädd, och hon vet att han också är det, men hon förstår inte varför de inte kan prata med varandra längre. Så som de gjorde förut, när de pratade om allt. Hon vet att de borde berätta för Zoë och Noah också, men hur gör man det? Hur berättar man?


Förnekelse

Det är alldeles tyst i huset, Noah och Zoë sover. Adam tittar på Lydia på andra sidan köksbordet. Hon sitter försjunken i kulturdelen, han sväljer och sänker blicken. Han är rädd, och undrar vad hon då känner. Men de har inte pratat om det. Han antar att de båda försöker förtränga...


RSS 2.0